I svenskt byggnadsmåleri har färg med linolja som enda eller dominerande bindemedel använts sedan 1500-talet men det var först under 1700-talet som den fick någon större betydelse.

Från 1700-talets slut blev linoljefärg den dominerande färgtypen för möbler, snickerier och invändiga trätak, och i början av 1800-talet var de flesta trähusen i de tongivande städerna målade med ljus linoljefärg åtminstone mot gatan.

Linoljefärgen kräver lufttillförsel för att torka och ska därför målas i tunna skikt som får torka ordentligt innan nästa strykning. Annars är risken stor att den skrynklar sig, eftersom den utvidgar sig när den torkar.